Befinner mig i något slags mellanrum och vet inte riktigt vart jag är på väg.
Livet går in i en ny fas och allt rör sig.
Möjligheter dyker upp, men måste välja.
Just nu önskar jag mest rutiner där hela jag får plats, svårigheten är att se vart valen leder innan jag provat.
Rädslan att hamna på en gata med för liten vändplats är stor.
Begränsningar är intressanta, först när de blir ett faktum är känslan äkta.
En känsla som jag upplever inte alltid är till min fördel. Men rätt använd kan den försätta berg.
Vill flytta berg inte kratta småsten.
5 kommentarer:
Det är ok att saker och ting får ta tid och förändringar innebär nästan alltid en känsla av "no control". Släpp taget och se vad som händer, eller?
Just den typen av "no control" funkar bra, min dysfunktion om man nu kan kalla det så är den låsta positionen som jag hamnar i när jag inte själv kan råda över mina val, som gör att jag ramlar ner i nån slags avgrund.
Finns ju botemedel i form av fina vänner och goda diskussioner, som tur är:)
Har tagit beslut idag och det känns mycket bättre!
Jag vet va du menar...man kan inte alltid styra över valen och kan man det finns alltid rädslan att välja fel. Precis som att man alltid väljer fel kassakö...
Håller med Marie...sluta kratta...
Jag känner igen mig i allt det där, har också kännt precis som du och känner nog så fortfarande... att allt är lite i gungning och att man är så förbannat rädd för att välja "fel".
Men jag vill gärna tro att ingen vändzon är för liten vilka val man än gör så kan man visserligen inte dra tiden tillbaka men man får alltid chans till nya val och nya igen och igen och igen.
Och kännslan av att vara ensam är stark hos mig också men jag innser då och då att det är fel, att det finns många som förstår och som stöttar och vill väl.
Tror inte att du heller är ensam :)
Tillsammans försätter vi berg!!!
Det är en sån tur att ni finns!
Linda: Just val av kassakö är spännande, numera brukar jag ta tillfället i akt och njuta när kön står still och tanten innan börjar sprida sina extrapriskuponger omkring sig. Tror jag ska elda upp krattan.
Drömmaren: Låter som att du har det tufft, jag tror att du ändå är rätt ute, ibland måste man
bara göra något och oavsett om det faller ut som man från början tänkt, det leder oavsett till ett nytt ögonblick, ett nytt ställe att börja eller ta avstamp ifrån. Gott att du kämpar på, kram.
Camilla: Vill tro precis som du att ingen vändzon är för liten men har några gånger lyckats få motorstopp precis i svängen, därav min rädsla. Jag har också den egenheten att jag alltid ska klara mig själv, en korkad inställning i vissa lägen.Trots att jag innerst inne vet bättre:)
Känns skönt att veta att man inte är själv, jag flyttar gärna berg tillsammans med er allihop!
Skicka en kommentar