Försöker sammanfatta en längtan, en möjlighet till progression utan vinstintresse i annat än livet självt. En längtan att leva genom att undersöka världen för att aldrig stå stilla. Kanske en upptäcksresande i det lilla...
3 kommentarer:
Anonym
sa...
<---------0---------->
Jag har en teori: När man är i den ena endan från början är det svårt att göra en förändring till mitten. Det brukar bli att man hamnar i den andra ytterligheten först. sen svänger pendeln med mindre och mindre avstånd.
Betyder förändring i det lilla att du börjar "hitta rätt?"
Eller zoomar du in för att undersöka något för att sen gå vidare?
Tänker du teorin som processutveckling eller för livet i allmänhet? Håller med när det gäller gestaltningsprocessen, försöker tänka hur det skulle se ut i livet men snubblar över mig själv.
Kanske upptäcksresande i det lilla är en fråga till mig själv. Letar efter något slags svar på hur min egen strategi för fortsättning ser ut. Tills för nån vecka sen hade jag en tanke att det var tvunget att hitta ett rätt sätt men nu har en annan känsla dykt upp. Under hela utbildningen har vi uppmanats att reflektera i alla lägen, bra och nyttigt på alla sätt MEN just nu upplever jag att det står i vägen. Tanken som snurrar nu är att bara bejaka och göra utan annan reflektion än den som uppkommer i lusten. Bara tillåta och föla med.
Åh vad härligt det låter! Ja jag tänkte faktiskt på det i bilen igår, att allt reflekterande man har gjort har gjort att man har blivit mer medveten om det stora hela, alla sammanhang och ens del i det. Och ibland är det som en begränsning. Det är svårt att bara vara liksom. Att bara släppa allt.
Då kanske det hjälper att bli mer medveten om sin omgivning på nåt sätt. Det lilla, detaljer. Att säga till sig själv: "Jag är här nu, och såhär är det här. jag behöver inte inte bry mig/tänka/komma ihåg allting runtomkring. Jag omfamnar detta nu."
Försöker sammanfatta en längtan, en möjlighet till progression utan vinstintresse i annat än livet självt. En längtan att leva genom att undersöka världen för att aldrig stå stilla.
3 kommentarer:
<---------0---------->
Jag har en teori: När man är i den ena endan från början är det svårt att göra en förändring till mitten. Det brukar bli att man hamnar i den andra ytterligheten först. sen svänger pendeln med mindre och mindre avstånd.
Betyder förändring i det lilla att du börjar "hitta rätt?"
Eller zoomar du in för att undersöka något för att sen gå vidare?
OPTION 3: [insert own words here]
Tänker du teorin som processutveckling eller för livet i allmänhet? Håller med när det gäller gestaltningsprocessen, försöker tänka hur det skulle se ut i livet men snubblar över mig själv.
Kanske upptäcksresande i det lilla är en fråga till mig själv. Letar efter något slags svar på hur min egen strategi för fortsättning ser ut. Tills för nån vecka sen hade jag en tanke att det var tvunget att hitta ett rätt sätt men nu har en annan känsla dykt upp.
Under hela utbildningen har vi uppmanats att reflektera i alla lägen, bra och nyttigt på alla sätt MEN just nu upplever jag att det står i vägen. Tanken som snurrar nu är att bara bejaka och göra utan annan reflektion än den som uppkommer i lusten. Bara tillåta och föla med.
Åh vad härligt det låter!
Ja jag tänkte faktiskt på det i bilen igår, att allt reflekterande man har gjort har gjort att man har blivit mer medveten om det stora hela, alla sammanhang och ens del i det. Och ibland är det som en begränsning. Det är svårt att bara vara liksom. Att bara släppa allt.
Då kanske det hjälper att bli mer medveten om sin omgivning på nåt sätt. Det lilla, detaljer. Att säga till sig själv: "Jag är här nu, och såhär är det här. jag behöver inte inte bry mig/tänka/komma ihåg allting runtomkring. Jag omfamnar detta nu."
Skicka en kommentar