Dagen har gått till att försöka undvika det oundvikliga.
Behövde att någon annan sa åt mig att sätta fart, tack M.
I sällskap med några konfliktare fick jag börjat, hade jag haft prylar till att stanna över hade jag varit kvar än.
Veckans arbete med att försöka teckna av för att likna är lagt på hyllan, tillsvidare. Just nu har jag inget behov av att träna teknik det är mest tålamodskrävande. Tålamod har jag inte, inte just nu.
Bilderna jag använt har varit ifrån min barndom, tanken var att hitta en tid dit jag skulle kunna tänka mig att återvända. Men hittade inget som lockade.
Hittade en artikel i tidningen Cora#16 2009 när jag väntade in tåget ikväll som gjorde mig nyfiken som handlade om Willy Kyrklunds bok Solange. Någon som har läst den?
Fastnade för artikelförfattarens ord: " Solange påminde mig om att om inte hela ens väsen i sin omedvetna medvetenhet får finnas till så försvinner det allt mer, och längtanefter mig själv blev slutligen så stark att jag lyckades bryta relationsstilleståndet."
2 kommentarer:
Du kanske inte ska leta efter en tid du vill återvända till i det förflutna? Eller varför vill du det?
Jag vill helst hitta tillbaka till mig själv i det ögonblicket som jag befinner mig i. Att komma närmare en själv, innanför huden, innanför tanken, innanför alla skal. innanför allting, alla lager av ens identitet. Jag undrar vad som finns där? En kärna? E färg? en tomhet?
sen tänkte jag på detta:
" Naturen förändras inte, den har varken insida eller utsida, och det är därför inte möjligt att färdas genom den. En resa är följaktligen en förändring inom resenären själv, och det är av det skälet som resenärer alltid är någon annanstans. Att resa är att växa." s.124
För mig händer det alltid mycket i naturen. Träd faller, växer upp, jordbävningar, naturkatastrofer. naturen förändras ibland dramtiskt. jag tycker ofta att staden och samhället är det som förändras segt. Individer kan förändras mer dramatiskt, men det syns inte så mycket i det stora hela på något sätt. jag vet inte varför.
Tänker nog lite likadant som du om att vara i nuet en sanning nånstans längst in. Anledningen till att jag ville gå tillbaka var en tanke att någonstans i barndomen var jag bara jag, och att jag ville ta reda på när alla lager började byggas på. Dessvärre har jag inte många minnen från den tiden, dök mest upp negativa saker och det försöker jag undvika, behöver fokusera på positivt i detta projekt.
Gillar det du skriver om en tomhet och en kärna, känner igen mig i det.
Om jag förstått det rätt det där om att trädgården inte förändras så tror jag att han menar att det är just naturens kretslopp som följer samma spår, att i slutändan så är vi alla delar av naturen och måste anpassa oss till det och inte tro att vi är odödliga eller nåt sånt.
Skicka en kommentar